Kapitel 1: Ett ofullständigt porträtt

Ett fotografi hängde på väggen i vardagsrummet, ett gammalt svart-vitt foto som föreställde en ung kvinna med vackra drag och ett lekfullt leende. Bilden var troligen tagen i början av 1970-talet, tiden då fotografen, Kurt Wern, fortfarande var aktiv och reste runt i landet för att fånga minnesvärda ögonblick. Maria Wern, kriminalinspektör i Visby, stod framför fotografiet och studerade det med en blandning av fascination och sorg. Det var ett fotografi hon hade hittat i sin faders efterläsningar för några år sedan, ett fotografi som påmint henne om tider då allt ännu var möjligt. Maria Wern var en kvinna i fyrtioårsåldern med en yrkeskarriär som kriminalinspektör som hon var stolt över. Med sin analytiska hjärna och sitt medmänskliga engagemang hade hon löst många komplicerade fall på Gotland. Den aktuella morgonen var dock ovanlig, inte bara på grund av det kyliga höstvädret utan också på grund av ett telefonsamtal hon hade fått tidigt i morse. En av kollegorna, Martin Kjellström, hade ringt henne med en begäran om att de skulle mötas på polishuset så fort som möjligt. Med en långsam rörelse vände Maria Wern på sig och gick mot dörren. Hon tog sin handväska och gick ut i det kalla höstvädret. Bilresan till polishuset tog några minuter. När hon anlände, mötte Martin Kjellström henne i korridoren. Han var en medelålders man med ett vänligt leende och en professionell uppträdande. "Hej Maria", sa han. "Tack för att du kom så snabbt. Vi har ett problem." "Vad är det för något?" frågade Maria Wern med en viss oro i rösten. "Vi har fått en anmälan om en saknad person", förklarade Martin Kjellström. "En kvinna som har varit saknad i två dygn. Polisen har sökt överallt men inte hittat något." Maria Werns hjärta började arbeta snabbare. Ett sådant fall var alltid komplicerat och känslomässigt betungande. "Berätta mer", sa hon beslutsamt. Martin Kjellström nickade och ledde henne till ett konferensrum där redan några kollegor väntade. "Vi har en hel del att diskutera", sa han innan han började förklara detaljerna om den saknade kvinnan. Det hördes knappt något ljud i rummet medan Martin Kjellström talade. Den tysta förväntan var tydlig. Så började historien om en mörk och komplicerad utredning, som utan tvekan skulle kräva allt från Maria Wern och hennes kollegor.