**Kapitel 5: Djupets Mysterium**

Ett konstigt ljud, som en blandning av knurrande och skrapande, fyllde luften och fick Link och Harry att spinna runt. De såg ner i tunneln och upptäckte en stor, grotesk varelse som sakta närmade sig dem. Varelsen var täckt av glinande, gröna fjäll och hade stora, röda ögon som tycktes brinna med en inre eld. Dess långa, slingrande kropp var full av knotiga, benartade utväxter som tycktes röra sig av sig själva. "Vad i...?" Harry viskade, hans ögon fasta på varelse. Link studerade varelse snabbt och kom fram till en slutsats. "Det är en Kraelion," sa han, hans röst lågt och allvarligt. "De lever djupt under jorden och är kända för sin förmåga att överleva i mörka, fuktiga miljöer." Kraelionen närmade sig dem långsamt, dess ögon fasta på de två "bröderna". Link tänkte snabbt och kom på en plan. "Vi måste binda fast den också," sa han till Harry, hans ögon strålande av insikt. "Om vi kan stabilisera den, kanske vi kan förhindra att den attackerar oss." Harry såg skeptisk ut. "Jag vet inte, Link," sa han, hans röst tvekande. "Den där varelsen ser ut som om den kan slå ihjäl oss med en enda rörelse. Är det verkligen en bra idé att binda fast den?" Link nickade emellertid. "Vi har inget annat val," sa han. "Vi måste försöka. Om vi kan binda fast den, kanske vi kan hitta ett sätt att kommunicera med den eller lugna ner den." Harry såg tveksam ut, men Link började redan leta efter repen och andra material som de kunde använda för att binda fast Kraelionen. Harry suckade och gick med på planen, men hans ögon var fortfarande fyllda med tvivel.