**Kapitel 1: En kall vintermorgon**

En kall vintermorgon i Stockholm. Snön faller tungt över staden, och gatorna är nästan tomma. De få människor som är ute rör sig hastigt, med huvudet nedböjt mot marken och händerna i fickorna. Det är bara några grader över fryspunkten, och den kalla luften bränner i lungorna. I en av Stockholms förortskvarter,ใกล้ Tumba, bodde kriminalkommissarie Erik Lucas. Han var en medelålders man med ett ansikte som berättade om många hårda nätter och dagar med för lite sömn. Han hade arbetat som polis i över tjugo år och hade sett det mesta. Men trots allt, han hade fortfarande en passion för att lösa gåtor och avslöja sanningar. Erik Lucas sitter vid köksbordet och dricker kaffe medan han läser dagens tidning. Han är ensam i lägenheten, hans fru har åkt till sin syster på besök i Göteborg för några dagar sedan. Han missar henne, men han vet att han måste arbeta. Plötsligt ringer telefonen. Erik svarar och hör en bekant röst i andra änden. "Erik, det är Åke. Jag behöver prata med dig om något viktigt", säger rösten. Åke är en gammal kollega till Erik, och de har arbetat tillsammans på många fall. Erik känner en liten oro i magen när han hör Åkes allvarliga tonfall. "Vad är det, Åke? Jag är upptagen just nu", svarar Erik. "Det är en sak som du måste se. Kom till polishuset så fort du kan. Vi har ett problem", säger Åke. Erik suckar och ställer ifrån sig kaffekoppen. Han vet att när Åke säger att det är viktigt, så är det verkligen viktigt. "Jag kommer", säger Erik och lägger på telefonen. Nu måste Erik bestämma vad han ska göra härnäst. Ska han åka direkt till polishuset eller ska han göra något annat innan? Det är dags för Erik att ta reda på vad som pågår.