**Rädslans stad**

Stockholm låg som en sovande jätte, täckt av en mörk och kuslig atmosfär som tycktes krypa under huden på alla som befann sig inom stadens gränser. Det var en stad som vanligtvis pulserade med liv och energi, men nu tycktes den vara förlamad av rädsla och osäkerhet. Gatorna var tomma, och de få människor som befann sig ute rörde sig snabbt och tyst, som om de var rädda för att bli överrumplade av något. Det var en kväll i början av hösten, och den svenska huvudstaden var på väg att gå i vinterdräkt. Träden stod som skelett längs gatorna, och de få blommor som ännu fanns kvar var vissnade och döda. Men det var inte bara naturen som tycktes vara i dvala – även människorna i staden tycktes vara frusna i en tidlös väntan, som om de väntade på något som skulle förändra allt. I denna kusliga atmosfär bodde Fabian Risk, en erfaren och skicklig detektiv som hade sett sin rättvisa del av mörker och brutalitet. Han hade arbetat för Stockholmspolisen i över tio år och hade byggt upp ett rykte som en av de bästa utredarna i staden. Men trots sin professionalism hade Fabian ett problem – han hade en tendens att dra sig in i sig själv när saker blev för jobbiga. Just nu stod Fabian i sin lägenhet, en stor och luftig etage i hjärtat av staden, och stirrade ut genom fönstret mot den mörka natten. Han kunde känna hur rädslan krypade under huden på honom, en långsamt växande känsla av oro som han inte kunde skaka av sig. Det var som om staden själv var rädd, och Fabian kunde inte undvika att undra vad som orsakade det. Plötsligt ringde telefonen, och Fabian ryckte till. Han gick över till telefonen och svarade, och hans kollega, Martin Rothe, talade i andra änden. "Fabian, vi har ett problem," sa Martin, hans röst låg och allvarlig. "Vi har hittat en död kropp i stadsdelen Södermalm. Det ser ut som ett mord." Fabian suckade och greppade efter sin rock. "Jag är på väg," sa han och la ned telefonen. Han kunde känna hur adrenalinet började pumpa genom hans ådror, och han visste att det här bara var början på en lång och mörk resa. Men han var redo. Han hade alltid varit redo att möta det värsta som staden kunde kasta över honom. För Fabian Risk var det här vad han gjorde – han möttes av rädslan och försökte ta reda på vad som låg bakom.