**Fabian Risk**
Part 2
Fabian stod framför sin spegel, justerade sin slips och tog ett sista hugg av kaffet innan han lämnade sin lägenhet. Han gick ner till hissarna och tryckte på knappen för våningen nedan. När han kom ut på gatan tog han ett djupt andetag av den kyliga morgonluften. Det var en ny dag, och med den kom en ny möjlighet att reda ut det som hade hänt. Han gick till sin bil, en gammal Volvo som han hade ägt i flera år, och startade motorn. När han körde genom staden kunde han känna hur adrenalinet började pumpa genom hans ådror. Han hade alltid älskat det här med att vara detektiv - spänningen, osäkerheten, jakten på sanningen. Men det här fallet var annorlunda. Det hade börjat med ett anonymt tips om en död kropp i stadsdelen Södermalm. Martin Rothe, hans kollega, hade redan varit på plats och väntat på honom. När Fabian anlände till brottsplatsen kunde han se att det var en stor aktivitet. Poliser i uniform och civilklänning rörde sig omkring, och en grupp journalister stod och väntade på att få komma nära. Fabian suckade och gick mot Martin. "Vad har vi?" frågade han, när han kom fram till sin kollega. "En död kropp," svarade Martin, utan att titta upp. "Inga identifikationer än, men det ser ut som ett mord." Fabian gick över till kroppen och knäböjde ner bredvid den. Det var en kvinna, i medelåldern, med ett ansikte som var... Fabian tvekade. Det var som om ansiktet hade... försvunnit. Han kunde se att det hade varit en person, men nu var det bara en tom, blank yta. "Vad är det här?" frågade han, och tittade upp på Martin. "Ingen aning," svarade Martin, "men det ser ut som om gärningspersonen har... tagit bort ansiktet." Fabian studerade kroppen mer ingående, och kunde se att det inte fanns några andra skador. Det var som om gärningspersonen bara hade velat ta bort ansiktet, och ingenting annat. Han stod upp och tittade sig omkring. Det här var inte som något han hade sett tidigare. Det var en ny typ av brott, en ny typ av gärningsperson. "Och nu?" frågade Martin, när han såg Fabians uttryck. "Nu börjar vi jobba," svarade Fabian, med en fasthet i rösten som han inte riktigt kände. "Nu börjar vi ta reda på vad som har hänt här." Han gick över till journalisterna, som omedelbart flockades runt honom. "Kan ni säga något om mordet?" frågade en av dem. Fabian skakade på huvudet. "Inte än," sa han. "Vi har just anlänt till platsen, och vi har fortfarande inte alla fakta." Men journalisten tycktes inte nöjd med det svaret. "Men vad är det som har hänt med ansiktet?" frågade han. Fabian suckade. "Jag kan inte säga något om det än," sa han. "Vi kommer att undersöka kroppen och ta reda på vad som har hänt. Men jag kan säga att det här är ett mycket allvarligt brott, och vi kommer att göra allt vi kan för att ta reda på vem som har gjort det här." Han vände sig bort från journalisten och gick tillbaka till Martin. "Vi har mycket att göra," sa han. Martin nickade. "Jag vet," sa han. "Men jag har en känsla av att det här kommer att bli ett mycket svårt fall." Fabian tittade på honom. "Jag också," sa han. Och med det började de arbeta, två detektiver som stod inför en av de största utmaningarna i deras karriär.